Jag trodde att min besvikelse över programvara berodde på att jag hade erövrat programmering. Nu inser jag att det är för att jag är förbannad. Alla är beroende av sina telefoner (inklusive jag själv) och det förstör magin i världen. Jag vill att två främlingar ska lägga märke till varandra och inleda en konversation. Jag vill att det ska leda till vänskap och allians. Till kärlek och hängivenhet. Jag vill se en mamma och hennes barn och man helt närvarande tillsammans. Uppenbarligen inte tänker på jobb eller vänner eller "nyheterna". Vi är inte tillräckligt arga på det tekniska ledarskapet. Jag kommer aldrig att bygga produkter som maximerar tiden på skärmen. Vid det här laget är det ett svek mot den mänskliga rasen.