För ett par timmar sedan var jag på väg hem efter att ha jobbat på ett random café i några timmar. En av mina goda vänner, som i vanliga fall bor utomlands, var bara tre timmar i stan. Hon ringde mig och sa att hon hade en flaska vin och skulle åka hem till vår gymnasiekompis för att umgås i ett par timmar innan hon åkte till Australien. Jag hade fortfarande saker att göra, så jag var inte på humör för att åka. Sedan stannade jag upp för en sekund och tänkte: "Livet är kort, varför inte?" Vi ses högst en gång om året. Jag kommer aldrig att glömma när jag läste en avhandling om att "köra siffrorna" för ett par år sedan, och jag gjorde detsamma. Matematiskt sett kommer jag att träffa henne ungefär 30 gånger till i mitt liv, kanske ännu färre. Så ikväll var en sån dag. När du frågar dig själv: "Hur många gånger till?" inser du att vår tid i den här världen är mycket begränsad. Och många saker är mycket mer sällsynta än du tror. Det är dock detta som gör dem vackra: deras sällsynthet. Så jag gick. Jag hade en fantastisk kväll med dem, körde min vän till flygplatsen precis innan och skriver nu detta från flygplatsens parkeringsplats. Lol Jag är glad att jag gick och hälsade på dem i stället för att jobba. Livet är kort och dina speciella stunder är mycket färre än du tror. Räkna på det: när du inser hur sällsynta dessa stunder är kommer du att se dem på ett annat sätt. En dag kommer allt att ta slut. Så se till att det räknas.