Gary K Wolf är författare till en fantastisk roman från 1981 kallad *Who Censored Roger Rabbit?* som Disney licensierade och gjorde om till en lika fantastisk live action/animerad hybridfilm från 1988 kallad *Who Framed Roger Rabbit?* 1/

Om du vill ha en uppsats-formaterad version av denna tråd att läsa eller dela, här är en länk till den på, min övervakningsfria, annonsfria, spårfria blogg: 2/

Men trots filmens kommersiella och kritiska beröm har Disney inte gjort några långfilmer. 3/

Detta är ett mardrömsscenario för en skapare: du skapar ett verk som visar sig vara otroligt populärt, men du har licensierat det till en slags frånvarande hyresvärd som äger rättigheterna men vägrar utnyttja dem. 4/

Lyckligtvis innehåller upphovsrättssystemet en bestämmelse som är utformad för att rädda kreativa arbetare som faller i denna fälla: "Termination of Transfer." 5/

"Termination of Transfer" infördes genom upphovsrättslagen från 1976. Det tillåter skapare att ensidigt avbryta de upphovsrättslicenser de har överlåtit till andra, genom att vänta 35 år och sedan lämna in vissa papper till US Copyright Office. 6/

Uppsägning är en kraftfull upphovsrättspolicy, och till skillnad från de flesta upphovsrätter gynnar den enbart kreativa *arbetare* och inte våra chefer. 7/

Upphovsrätt är ett mycket svagt verktyg för att skydda skaparnas intressen, eftersom upphovsrätten bara ger oss något att förhandla *med*, utan att ge oss någon förhandlingsmakt, vilket innebär att upphovsrätt blir något vi förhandlar *bort*. 8/

Tänk så här: under de senaste 50 åren har upphovsrätten bara expanderat i alla riktningar. Upphovsrätten gäller nu längre, täcker fler typer av verk, förbjuder fler användningar utan tillstånd och medför strängare straff. 9/

Medieindustrin är nu större och mer lönsam än någonsin tidigare i historien. Men samtidigt har mängden pengar som kreativa *arbetare* tjänar bara minskat under denna period. 10/

Det gäller både i reala termer (hur mycket pengar en genomsnittlig kreativ arbetare tjänar hem) och som andel av totalen (vilken procentandel av intäkterna från en skapares verk skaparen får behålla). Hur förklarar man denna till synes paradox? 11/

Svaret ligger i strukturen på kreativa arbetsmarknader, som är *brutalt* koncentrerade. 12/

Kreativa arbetare förhandlar med en av fem förlag, en av fyra studior, en av tre skivbolag, en av två appmarknadsplatser eller bara ett företag som kontrollerar alla e-böcker och ljudböcker. 13/

Medieindustrin är med andra ord inte bara ett *monopol*, det är också en *monopson*, det vill säga en samling mäktiga *köpare*. De mellanhänder som kontrollerar tillgången till våra publiker har all makt. 14/

När kongressen ger skapare nya upphovsrätter att förhandla med, ändrar de fem stora (eller fyra, eller tre, eller två, eller en) bara sitt standard, icke-förhandlingsbara kontrakt så att skapare måste skriva över dessa nya rättigheter som ett villkor för att kunna bedriva verksamheten. 15/

Med andra ord, att ge kreativa arbetare fler rättigheter utan att ta hänsyn till deras marknadsmakt är som att ge ditt mobbade barn mer lunchpengar. Det finns inte en mängd lunchpengar du kan ge det barnet som kan köpa lunch – du berikar bara mobbarna. 16/

Gör du detta tillräckligt länge gör du mobbarna så rika att de kan köpa av rektorn. 17/

Fortsätter du ännu längre kommer mobbarna att anlita en reklambyrå för att driva en global kampanj där de beklagar de hungriga skolbarnens situation och kräver att de får mer lunchpengar: 18/

Detta är ett argument som Rebecca Giblin och jag utvecklar i vår bok från 2022 *Chokepoint Capitalism: How Big Tech and Big Content Captured Creative Labor Markets and How We'll Win Them Back*: 19/

Rebecca är juridikprofessor och bland annat en av världens ledande experter på Termination of Transfer, som var medförfattare till den definitiva studien om detta och de många sätt Termination har gynnat skapare *på medieföretagens bekostnad*: 20/

Kom ihåg att uppsägning är en av de få upphovsrättspolicys som enbart gynnar kreativa arbetare. Under Termination kan ett medieföretag tvinga dig att skriva under dina rättigheter på obestämd tid, men du kan *fortfarande* göra anspråk på dessa rättigheter efter 35 år. 21/

Terminering är inte bara något att förhandla *bort*, det är en ny makt att förhandla *med*. Historien om hur Termination hamnade i upphovsrättslagen från 1976 är ganska komplicerad. Den ursprungliga texten i uppsägningsklausulen gjorde uppsägningen *automatisk* efter 25 år. 22/

Det skulle ha inneburit att varje kvartssekel skulle varje medieföretag behöva gå till hatten i hand till varje kreativ arbetare vars verk fortfarande sålde och be dem skriva på ett nytt kontrakt. 23/