Under de senaste två veckorna har jag varit tillsammans med olika farbröder, mostrar och kollegor, vilket har fått mig att inse djupt hur sann meningen "många dör efter 35 års ålder" är. De har inget intresse för social och teknologisk utveckling och saknar estetik i kulturell mångfald. Den auktoritära logiken i akademisk politik och kontorspolitik tillämpas mekaniskt på diskussionen av alla frågor, vilket inte skiljer sig från vad de var för tio år sedan. I sådan "kommunikation" ligger kommunikationens betydelse mer i andras uttryck, som desperat söker bevis som kan stärka ens egna fördomar. Dina känslor, erfarenheter, observationer är värdelösa för dem. En sådan dialog liknar mer en teaterpjäs med sammanflätade monologer, och de kämpar för att framföra inför sin imaginära publik, av rädsla för att tappa bort hyllan.